START

MANI32-PROJEKT  
 

SIDAN UPPDATERAD: 2018-12-12


PROJEKTET
PLAST
TRÄ
JÄRN
VATTEN
KÖLFIX
RODERFIX

Konstruktören

MANI32 - KÖLRENOVERING EFTER 15 ÅR

Kölen är av gjutjärn och tillverkad någonstans i Småland. De slösade inte med primer de där smålänningarna, så när kölen anlände hade den redan börjat rosta. Sedan blev den liggande på garageuppfarten i ett år innan den skulle användas. Förutsättningarna för ett bra rostskydd var alltså inte de bästa. Det tog sedan en månad att få hela kölen järnren och därefter behandlad med 7 lager epoxi.

Hade det inte varit för att spacklet på undersidan av bulben lossnade vid grundstötningen strax innan målgång på Tjörn Runt 2003, hade den kanske sett bättre ut. Nu hände det som hände och det började krypa upp fukt som spred sig under hela bulbens yta.

Även runt sulan mot skrovet lossnade epoxin och fukt började tränga in. Det berodde mest på att skarven mellan skrov och köl var spacklad med ett hårt spackel som sprack efter hand som kölen rörde sig i sjön. Lösningen är att använda mjuk fogmassa som är slipbar, typ Bostic Simson.

Båten pallades upp med 24 lastpallar, 12 fram och 12 bak. Ytterligare 10 pallar användes som stöd för domkraften. Succesivt lyftes båten centimeter för centimeter, lite fram sedan lite bak. Lite fram och lite bak. Till slut hängde kölen fritt.

När kölbultarna lossades började kölen genast glida ur sin ficka i skrovet. När sista gängvarvet på sista kölbulten släppte taget om sin last, kändes ett skalv vibrera genom skrovet när kölen landade på marken med en dov duns. 1,2 ton i fritt fall, om än bara 10 cm, ger en känsla av vilka tyngder det handlar om.

Att välta kölen ner på en lastpall var ett jobb för tre. Hjälpen är aldrig långt borta i Läjet.

I väntan på gaffeltrucken.

Lastat och klart för transport till blästring och ytbehandling.

Äntligen tillbaks.

Blästringen hade satt sina spår.

Här behövdes en hel del spackel.

Resultatet blev riktigt bra.

Under tiden hade botten slipats ren från gammal bottenfärg och fyra nya lager epoxi strukits på. Det var 28 grader i skuggan på eftermiddagarna så målningen fick göras tidigt på morgonen.

Kölen baxades på plats med hjälp av pallyftare, spännband och bil med dragkrok.

Med hjälp av pallyftaren kunde kölen lyftas upp i kölfickan och pressas mot botten så att kölbultarna, 5 stycken varmförzinkade M20, kunde dras fast med 250 Nm vardera. Enligt beräkningar räcker det dock med 2 bultar, resten är för syns skull. Beroende på laminatets tjocklek varierar bultarnas längd från 50 mm till 90 mm. 2 patroner polyuretan hade pressats ut som tätning mellan köl och botten innan dockning.

Kölen fick hänga fritt några dagar så att epoxi och bottenfärg kunde strykas i lagom många lager på undersidan av bulben. Fogen mot skrovet spacklades med flexibel polyuretan och slipades till perfektion. En fog som förhoppningsvis håller måttet i många år.

Radien i bakkant där kölblad möter bulb byggdes upp, från tomrummet efter blästringen, till absolut perfektion. En detalj som fulländar hela skapelse.

Tillbaks på backen i väntan på kranbil för sjösättning.